Mejeriets sommarscen är någonting man kanske måste vara en från barndomens glasskultur uppvuxen lundabo för att uppskatta. Eller också bör man vara raka motsatsen, för att kunna se det genuina värdet i det hela.
Lunds och Malmös sommarscen, eller snarare mark, -regnigt eller ej- är ständigt besutten av flertalet ben i kors, kramandes par eller sydskånska vänskapskollektiv. Det är någonting vackert, någonting som skänker sol ända till de dunkla korridorerna av lågbetalda sommarvikariat.
Marlin och Johanna sköljer vackra ord över en lugn skara kvällslediga studenter, Harvey Milk sprider medvetenhet långt
efter sin egen död.
Jag sprider nostalgi över en stad jag som, hur trött jag än blir på den, aldrig kommer att tröttna på.
För är du född så är du.
I Lund.
Tack för fina bilder och ord Frida!
SvaraRaderaVi ser så små ut..
(:
Eftersom jag kommer från liten grå arbetarstad där det låter som man pratar norrländska (raka motsatsen till sommarens Lund) så uppskattar jag definitivt värdet i fina gratiskvällar. Hoppas det blir fler.
Du är fin.
Kramar om