Lyckliga gatan full av morötter och spenat

En syster både äldre och yngre på samma gång. Som hon aldrig känt men som ändå alltid funnits bredvid. 

De fanns.

På gatan därhemma.

På lyckliga gatan.

Vid torgståndet fick hon numera ett "Bonjour, ca va?" 

Hon fanns nu således även här.

S k r i v.

Ni.

Som man säger här;

Ni saknas hos mig.

Två världar är många.

Men så är ju livet också stort.

Det regnar aldrig i Provence.

Mina föräldrar fyller på vinglasen långt över den franska artighetsgränsen på två centimeter. Kyparen är tyst, men tilltalar oss därefter på engelska.

Les Touristes.

Men jag älskar dem.

Bohemstaden Arles. 

Först dödades där slavar på arenan, sedan tjurar. Nu återstår skotten från sandalflickornas kameror på Ecole Supérieur de la Photographie.

Arles.

En vacker stad.

En stad att bo i.

Någon gång.

In genom det ena örat och ut genom det andra.

Ibland blir det upp och ner.

Tur att kärleken överlever i alla riktningar.

Att den består.

Ett leende bevaras på hornhinnan

En hand släpper aldrig taget.

Och livet är för evigt.

Att bli läst?

Två världar krockar

Min värld hälsade på

Den hälsade på min värld

Min värld här

Där kom hit

Och här mötte där

Allt blev ett

Och inget

Det enda som återstod

Var jag själv

Det regnar.

Och då är ljuset som vackrast.

Sjung vidare.

Trappuppgången där jag aldrig har tålamod nog att hitta lyset.

Hon var hungrig.

En banan kanske?

Fast; "Vad ska jag med en banan till?"

(Du förstår.)

Men jo, en banan vore bra.

Hur bra som helst.

Det är till och med okej.

Gott, faktiskt.

Jo, det får det bli.

En banan.

Så kommer "one-week-metoden" fram på windows live-sidan 

Fett.

Celluliter.

Bikinifrossa.

Gå ner, gå ner, gå ner.

På en vecka.

Summan av kardemumman, kardemumma som kanske t o m vore gott ihop med en banan; 

Du är tjock.

Kardemumman till den bananen blev inte av.

Inte bananen heller.

Hon var inte längre hungrig; magen hade ont på det där gamla särskillda sättet. 

So, "I'm walking threw the woods, hear mother narure falling down from trees above".

Men i det franska kollektivet där borta är jag trygg,

 platsen där de berättar att det inte alls är mycket efter att ha slevat upp en stor portion nybakad chokladkaka till mig, på en tallrik så stor att jag trodde det var det som var serveringsfatet.

-"O, c'est beacoup!"

-"Non, ce n'est pas beacoup." -sa han med en stor punkt och höll kvar blicken.

Och den var god.

Sen spelade vi Strawberry Fields natten lång.

Nedslagen.

The Radio Dept. -Strange Things Will Happen 

Jag stannar i sängen.

Solbränna och sting därefter. Ont. 

"Un coup de soleil" kallar man det här; "ett slag av solen".

Jo, tack.

Men ett bad i medelhavet den 13:e april är värt allt.

Nästan.

Men; aj.

Ici.

Des policiers vilolents au pays de mouvemens. 

Là, où étaient une fois nées plusieurs formes des beaux arts, là ou chaqu'un a sa propre vie à cultiver, chaqu'un son interêt a garder. 

Là, où était blessée une fille en essayant à motrer, à l'Hôtel de Ville d'Aix en Provence, ce qu'elle pensait de la societé fracaise.

Là, où les arbes sont pleines des feuilles nouvelle-nées, éclatantes en 

differents nuances de verte claire mais toute oubliées à coté des batiments burgoises, solides  

et monotomment jaunes.

Là, où quelques uns jouent au foot dans un parc.

Là, où le soleil pour un jour avait oublié de briller.

La, où la vie n'hésite jamais.

Là, où j'étais.

Là, où je suis.

Là.

La France.

Aristokrati och gräsmattor

Så hade internet ätit upp ännu en samling av hennes ovetenskapliga ord. 

Så kan det vara. 

Men, i vilket fall; strejken, vem bryr sig om den? -Ockuperade universitet med av folkfestande syndikalistiska studenter sprudlande lokaler, det är väl inget viktigt.

Nä, vem vill läsa det?

Och, den ljumma doften av mandelblom som fyller luktcentrat kl 03.11 när hon under en stor halvmåne strövar hem därifrån för att stiga upp 2h 20 min senare och med kaffemuggen i handen som vanligt komma för sent till den omringad av sovande studenter överenergiska franskaläraren . 

Vad har det för intresse egentligen?

Och vad spelar det för roll att hennes madame till hyresvärd, som för övrigt brukade hyra ett slott här eller där när hon mannen med stort DE före sitt mindre romantiska efternamn skulle ha en sådan där större bjudning, ansåg Afrika och Sydamerika som två av smutsiga och efterblivna människor fyllda kontinenter. Frågan är ju vem som är efterbliven.

Ja, vad har det för "importance"?  

Nä, vem bryr sig. 

Parkens gräs växer ju vidare.