torsdag 24 september 2009

Plastfärg.

Kom, min vän, vi bygger en ateljé.

Dagar i ända målar vi av varandra, och ställer sen ut själssplittrorna för eget betraktande av vad vi alltid varit. Och ännu är.
Missförstådd förståelse.
Förstådda missförstånd.
Människor.

Ett öga, en hand, kom, ta min hand och kom, ta din hand och måla.
Vi målar oss bort för att komma dit vi är. Vi söker med blickarna för att se våra fötter. Blundar för att klara av att gå bakåt.

Måla mitt ansikte så att jag kan se vem jag är, släng färgtuben så att jag glömmer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar