torsdag 23 april 2009

Det regnar aldrig i Provence.

Mina föräldrar fyller på vinglasen långt över den franska artighetsgränsen på två centimeter. Kyparen är tyst, men tilltalar oss därefter på engelska.

Les Touristes.

Men jag älskar dem.
















Bohemstaden Arles. 
Först dödades där slavar på arenan, sedan tjurar. Nu återstår skotten från sandalflickornas kameror på Ecole Supérieur de la Photographie.
Arles.
En vacker stad.
En stad att bo i.
Någon gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar