Att vakna i Provence.

Tiden skriker på mig. Spring!

Vart?

Dit! Eller, ja, någons

tans däråt. Spring i alla fall, det är bråttom.

Men jag hör inte, jag är ju frankofon nu.

Och tiden pratar inte franska.

Så jag tar det lugnt.

Det snöar i Skåne. Det regnar i Provence. 

Solen skiner på båda platser och jag finns överallt.

Jag är där och här samtidigt.

Men jag finns. 

Och solen skiner.

Det är vackert.

Och våren är på väg.

Jag somnar.

Och vaknar i morgon.

I Frankrike.