Skönhetens insida är ful. Det är det som gör den vacker.

Världen är vacker.

Leenden är vackra.

Glädjen.

Livet.

Solsken.

Men det är där detta saknas som vi behöver titta.

För att se.

Därför är mina rader mörkare än mina tankar.

För blicken färgas inte av brist på ljus, men det gör orden som beskriver det man ser.

Tanken, den färgas av allt. Det är därför den är så vacker.

Jag tänker och därför finns jag.

Men jag är inte alltid allt jag tänker.

Världen är vacker.

Om man tittar ur den synvinkeln.

Fast det är inte lika vackert.

Förstår du?

-"Nä."

Inte jag heller. 

Men det är så jag menar.

Det är det som är så vackert.