En tidig augustimorgon, då hon för natten ännu inte krupit ner under ett svalt täcke utan dun, hade hon sagt till dem att hon skulle skriva en låt om glasögon utan glas.
Det var på den tiden då det fortfarande var lite retro med sådana. Lite.
Nu hade hon hittat ett par, i landet dit detta underliga mode skulle ankomma först inom något av de kommande åren. Men alltså hittade hon ett par där, då. De var svarta och ytterst fula, fick hennes stackars näsa att påminna om en stortå eller annan oönskad extremitet. Men, de var utan glas.
Vilken tur, sa hon till sig själv, att det inte är à la mode längre eller ännu. Då hinner jag träna lite på att se fin ut i dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar